IFK Göteborgs Hannes Stiller har sannerligen haft en ovanlig karriär. Vid 16 års ålder lämnade anfallaren moderklubben Qviding för IFK Göteborgs ungdomslag. I tre års tid tampades han om en plats i A-laget, men konkurrensen var hård, och Stiller återvände till Qviding redan som 19-åring. Där spelade han – bortsett från en kortare sejour i Västra Frölunda – fram tills 2009. Vid sidan om fotbollen studerade han till lärare på universitetet och under sina sista år i Qviding jobbade han halvtid som som SO- och Idrottslärare på ett ungdomshem i Fagered.

Sommaren 2009, 12 år efter att Stiller lämnat IFK Göteborg, blev han återigen kontaktad av klubben. Blåvitt hade tidigare under säsongen sålt talangen Pontus Werbloom och var dessutom drabbat av långtidsskador, bland annat på Robin Söder. Detta öppnade dörren för Stiller som återvände till klubben på ett lånekontrakt, mitt i det Allsvenska guldracet.
- Jag hade släppt den tanken egentligen. Jag hade varit där i tre år innan men det var ju nästan 15 år sen vilket är långt tid, men jag kände ändå mycket folk runt föreningen när jag kom tillbaka, vilket kanske var positivt för mig. Det var väldigt roligt och hedrande när de tog kontakt med mig, det måste jag säga.
Vad kändes som den största skillnaden mellan Superettan och Allsvenskan?
- Rent fotbollsmässigt är det klart att det är stor skillnad. Det skiljer rätt mycket i ren teknisk kvalitet, tempo och styrka. Man måste vara lite mer noggrann med vad man själv håller på med, göra ännu mer saker som man är bra på och inte hålla på med massa annat.

Stiller anammade sina egna tips direkt. Han kom snabbt in i truppen och började omgående göra viktiga mål för laget, vilket gav honom smeknamnet ”Killer”, åtminstone enligt honom själv.
- I min värld har det att göra med att jag lyckades göra en del mål när jag kom till blåvitt 2009. Jag tror det var supportrarna som började med det, eller så var det kanske någon tidning.
Så det har ingenting med din spelstil att göra?
- Nja, det kanske har gått över till det nu, men jag vet inte om jag har så värst hård spelstil egentligen. Vissa hävdar det, men från början handlade ”Killer” om att jag lyckades göra en del mål där i början.

Göra mål är något som Stiller har fortsatt med under pågående säsong. Efter att ha börjat på bänken de inledande fem omgångarna fick anfallaren starta i matchen mot Åtvidaberg på Gamla Ullevi. Han tackade för förtroendet genom att näta två gånger och såg med målen till att IFK säkrade tre poäng i matchen som skrevs till 2-1. Matchen därpå fanns han på nytt med i startelvan och efter en stund även i målprotokollet. Blåvitt gästades av GIF Sundsvall och Stiller grundade för segern med ett tidigt mål. Trots sina senaste framgångar är han ändå ödmjuk till sin fortsatta plats i startelvan.
- Nån omgång till kanske jag får förtroende, men det får du fråga Stahre om. Vilka spelare man väljer att ställa upp med beror på motstånd och vilken matchplan man väljer. Men om man är forward och gör mål så är det klart att man förbättrar sina chanser.

IFK Göteborg har, efter en tung inledning på säsongen, vunnit sina tre senaste matcher. Tack vare den senaste poängskörden har blåvitt tagit sig upp på en femteplats. För fem omgångar sedan såg det betydligt mörkare ut, men enligt Stiller satte den tröga starten inte någon negativ prägel på stämningen i laget.
- Det är klart att det påverkar oss när vi inte vinner men vi har ändå haft bra stämning hela tiden. Det har inte varit några sura miner utan vi har trott ganska hårt på vad vi har hållit på med innan också. Men absolut, efter de tre senaste vinsterna så går det snabbare att få en positiv stämning.
Har ni känt att ni varit på gång hela tiden?
- Ja, vi har haft känslan av att vi har spelat bra i väldigt många matcher och hållit uppe spelet väl. Vi visste att vi skulle få resultaten med oss bara vi fortsatte, och det har vi fått de senast tre omgångarna.

Huruvida resultaten fortsätter gå lagets väg eller ej får framtiden utvisa. Blåvitt gästar Elfsborg kommande omgång och ställs därefter mot Malmö FF på Gamla Ullevi. I november spelar man säsongens sista match – hemma mot Djurgården – och målsättningen är tydlig.
- Vår absoluta målsättning är att ta SM-guld.
Hur skulle det kännas att marschera in på Gamla Ullevi i november och redan ha bärgat guldet?
- Hehe, så långt har jag inte kommit i tanken ännu, men det är klart att det skulle kännas grymt skönt att göra det. Det hade varit riktigt coolt.

Livet efter fotbollen vill inte Stiller spekulera allt för mycket i. I sommar fyller han 34 år och han är fortfarande tjänstledig från sitt jobb som lärare.
- Först och främst vill jag ju spela fotboll så länge som möjligt, men det är klart, nånting ska jag ju göra efter det.
Skulle läraryrket vara ett alternativ efter karriären?
- Ja, med tanke på att jag började jobba som lärare så var det ju något som lockade mig då. Jag är tjänstledig från det jobbet jag har idag så det är klart att det ligger nära till hands att fortsätta med det, om det inte dyker upp något annat, man vet ju aldrig vad som händer. Men just nu så är väl tanken att jag ska gå tillbaka till det.
Annars är ju tränaryrket något som ligger nära lärare, om man gillar ledarskap, har du haft några sådana funderingar?
- Ja, klart att jag har tänkt tanken, det kan jag inte sticka under stolen med. Jag har anmält mig till en tränarutbildning som börjar i höst, så tanken finns ju där. Sen finns det ju inte så vansinnigt många tränarjobb i Sverige som är på heltid, så ofta behöver man kombinera det med något annat. Om man inte har en väldig tur och hittar nån heltidstjänst som tränare. Men det får bli en senare fråga.

För IFK Göteborgs skull är det bara att hoppas på att Stiller spelar så länge som möjligt, och att hans målform håller i sig. Utifrån lagets senaste resultat, och Stillers tre mål på två matcher, ser framtiden onekligen ljus ut. Han behövs där han är – Killer, den dräpande ängeln ifrån Qviding.

Fem snabba med Stiller:
Zlatan eller Messi? – Messi
United eller City? – Tottenham
Stiller eller Killer? – Stiller
Häcken eller Gais? – Häcken
SO eller idrott? – Idrott

Foto: SCANPIX

I första final-fasen ska en allsvensk spelare intervjuas. Mitt förstaval är blåvitts Hannes Stiller som har gjort en fascinerande resa från Qviding till IFK Göteborg till Västra Frölunda till Qviding för att, efter en sejour som halvtidsarbetande lärare, återigen dra på sig den blåvita matchtröjan. Han kallas för (Stiller) ”Killer” men verkar ändå vara en ödmjuk kille med fötterna på jorden. Förhoppningsvis får jag möjlighet att tjöta lite med Hannes för att sedermera skriva en artikel om honom.

Efter helgen ska de 11 finalisterna bli 6. Den fortsatta tävlingens utformning är ännu oklar, men det ska bli kul att följa även om jag inte går vidare. Självklart hoppas jag på att få vara med hela vägen och även vinna. Jag uppdaterar mer så fort jag vet något. Må väl

Tidigare idag tog Chelsea emot QPR på Stamford Bridge i söndagens Londonderby. Hemmalaget fullkomligt krossade QPR som, precis som Blackburn, riskerar att åka ur ligan. När Arsenals Aaron Ramsey gör mål så dör en känd person. När jag sågar en spelare i min blogg så blommar den ut och visar storform. Dagen innan semifinalen mot Barcelona sågade jag Torres och kallade honom för världens mest överskattade spelare. Knappt dygnet senare rundade han Valdes och avgjorde matchen, och idag gjorde han hattrick. El Niño såg piggare ut än på länge. De snubblande stegen och den dåliga bollkontrollen hade idag ersatts med vasst steg, fin teknik och bra tillslag. Kanske borde börja såga spelare oftare.

Tack till alla som har klickat, läst eller både och. Vi får se hur det blir med framtida bloggar och hur det går i tävlingen. Nu firar vi lite Valborg istället.

Samtidigt på DW stadium möttes två av ligans formstarkaste lag. Wigan tog emot Newcastle i en match som kom att bli något utöver det vanliga för hemmalaget. Två tidiga mål bäddade för Wigans seger som till slut skrevs till 4-0. Newcastle tappade, i och med det resultatet, tre viktiga poäng i striden om tredje- och fjärdeplatsen. Morgondagens Londonderby – mellan Chelsea och QPR – blir nu extra spännande, och kort därefter ska Tottenham försöka bärga tre pinnar mot bröderna Olssons nedflyttnings-hotade Blackburn. Det finns sannerligen mycket fotboll att se fram emot ikväll och imorgon, men även på måndag när ligan kan avgöras i sin helhet. Manchester City tar emot Manchester United i årets kanske mest spännande derby. Jo tack.

*****

Igår blev det klart att Tito Vilanova tar över som huvudtränare i Barcelona nästa säsong. Pep Guardiola känner sig slut, trött och (vad det verkar som) på gränsen till utbränd. Vilanova var verkligen inte en av de namnen som det spekulerades mest i, men såhär i efterhand känns det ändå naturligt. Tito har gjort 52 kamper i Barcelonatröjan. Han har varit assisterande tränare sedan 2008 och dessförinnan tränat Barcelona B. Den katalanska klubben är oerhört familjär av sig, och när fadern i familjen går bort känns det helt naturligt att gudfadern tar över. Han känner till klubbens filosofi och spelarna som dessutom känner sig trygga med honom. Eftersom det har gått bra med Pep så ändrar klubben så lite som möjligt. Huruvida det kommer betyda något för laget eller ej återstår att se, men jag tror inte att Barcelona kommer att dominera världsfotbollen lika mycket under de närmaste åren. Även om de givetvis kommer vara uppe i toppen och nosa på pokalerna. Men vi får se. Efter sommarens EM drar cirkusen igång igen.

Club Atlético de Madrid besegrade igår Valencia FC på Mestalla. Madrid-laget hade en ledning med sig hemifrån men såg med 1-0 vinsten till att den blev betydelselös. I Bilbao avgjorde  Atlético de Bilbao sin semifinal i slutminuterna. Laget, som förlorade första semin mot  Sporting Lissabon, såg till att säkra avancemang efter att ha besegrat portugiserna med 3-1. Alla fotbollsälskare har nu två härliga Europa-finaler att se fram emot.

I Uppsala har peppen inför Valborgsfirandet så smått påbörjats. En som inte är lika peppad är Pep Guardiola. Den ofta så pålitliga tidningen Marca gick idag ut med att Barcelona-tränaren avgår. Diskussionen har pågått ända sedan förlustmatchen mot Chelsea, och dessutom fått extra styrka i att La Liga ser kört ut för katalanerna. Barcelona ser ut att gå mot en titellös säsong vilket för Guardiola inte tillhör vanligheten. Man måste credda Pep för hans höga målsättningar och krav. Det finns inte många tränare som hade agerat som han i en liknande situation, och jag tror att han kommer lyckas bra vart han än kommer. Många stortränare står sannolikt på kö för att få träna Barcelona. Vem det blir får framtiden utvisa, men jag tror inte att det blir AVB som verkar vara högt uppe på mångas listor. Vart ska Guardiola gå då? Ja, säg det. Det hade varit snuskigt kul att se han i sommarens EM som tränare för England, men oddsen för det är säkerligen ofantligt höga.

På måndag är det dags för Manchesterderby i Premier League. Ligan kan och kommer med stor sannolikhet att avgöras där och då. Jag håller United som favoriter till både matchen och ligan. Innan dess ska Arsenal besöka Stoke och försöka knycka till sig tre pinnar. Tredjeplatsen är än mer viktig nu när Chelsea, som antagligen inte slutar topp 4 i ligan, nu är i final i CL. Skulle de blå gå och vinna finalen, vilket jag tror, och samtidigt hamna femma eller sexa i ligan så ryker CL-chanserna för laget som slutar fyra. Förhoppningsvis blir det Spurs eller Newcastle. Men spännande, det blir det.

Mata: Kreatören i Chelsea kan vid ett avvaktande Bayernförsvar få utrymme för en avgörande passning som leder till mål.

Robben och Ribéry: Skapar Bayern en svängig match och får igång kanterna så blir det en svettig afton för Čech i buren.

Målvakterna: Enormt viktig punkt. Neuer håller alltid hög klass och Čech är i storform. Mot Barca räddade han Chelsea både 1, 2 och 10 gånger.

Gómez: Bayerns spjut är alltid farlig framför mål. Han är stor, stark och har fin teknik. Får han läget så sitter den 9 gånger av 10.

Veteranerna: När lagen möttes i kvarten för 7(!) år sedan satte Lampard 3 och Drogba 2. Rutinen blir den avgörande faktorn i matchen där Chelsea-veteranerna till slut skräller hem guldet till London.

Milan behöver en ny mittback. Nesta är 36 år vilket för en fotbollsspelare är närmare ålderns jul än höst, och Mexes är alldeles för ojämn. Lösningen är Laurent Koscielny. Han har haft en lysande säsong och ses av många som en av PL:s främsta mittbackar. Han är snabb, teknisk och har en otrolig spänst. Med Koscielny och Silva blir Milan svårslagna nästa säsong.

Även på mittfältet behövs förstärkning. Störst är behovet av en defensiv mittfältare. För att få igång Emanuelson och Nocerino till fullo så krävs det stabilitet bakom. M’Vila är nyckeln till det stabila mittfältet. Fransmannen ger alltid järnet och nämns ibland som ”den nya Vieira”. Han är tuff, har en giftig passningsfot och en fin blick för spelet.

Anfallet då? Spelarmaterialet finns, men Pato ska bort. Han är en bra spelare men passar tyvärr inte in. Den luckan fyller Milan genom ett lån av John Guidetti. Svensken har haft en grym utveckling i Holland och kommer på ren motivation sätta fler baljor än de flesta i laget.

Om Allegri läser det här och genomför dessa drag så blir kommande säsong en fröjd för Milan.

Årets match räcker inte. Årtiondets, ja, kanske rent av en av århundrades matcher. Så känns det åtminstone just nu. Jag är fruktansvärt glad över att jag inte sitter med känslor för något av lagen. Då hade jag nog inte suttit här och skrivit just nu. Adrenalinet pumpar. Jag darrar, skakar, svettas och skrattar. Samtidigt.

Barcelona trampade på som vanligt. 1-0, 2-0, jaja, det här blir ju en enkel match. Mellan målen hade en något övertänd John Terry gått en UFC-match med Alexis precis utanför straffområdet. Utvisningen var ett faktum och jag funderade länge på hur Terry egentligen kommer att sova de närmaste dagarna. Något säger mig att han kommer sova ganska gott ändå. Strax före paus fick Ramires en macka i djupled. På ett nonchalant gammalt Sukker-vis chippade han bollen i en perfekt båge över en chanslös Valdes.

Andra halvlek var till en början som väntat. Barca, Barca, Barca. Snart sitter den. Snart kommer målet. Minut 65. Barca tar detta, snart kommer målet, snart sitter den. Minut 85. Snart kommer det. Barca tar detta. Så är det – med två lag i världen. Barcelona och Manchester United. Man tror alltid att de, i sin fullkomliga dominans, kommer att vända på steken och avgöra i slutminuterna. Det händer ju alltid… Nästan. Men inte ikväll. Chelsea tar den första finalplatsen i Champions League, och de gör det med bravur. På bästa Inter-manér och med ett handbollsförsvar som hade fått Bengan Johansson att springa och gömma sig i gurkburken klarar de av att stå emot Barcelonas anfallskraft, och de gör det i två matcher i rad. Det är bara att lyfta på hattjäveln för de blå! Enligt mig är Chelsea helt klart värdiga vinnare av denna semifinal. Vilken galen kväll!

Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Frida Nordstrand när hon står där med vetskapen att hon måste ställa frågan som vilar på allas läppar. Mitt emot henne står Zlatan Ibrahimovic, som i intervjusituationer skulle kunna beskrivas som fotbollens Axl Rose. Hon gör allt rätt, läser av den retoriska situationen och bäddar upp för att frågan ska komma, och trots det märkbart irriterade svaret löser hon resten av intervjun galant.

Om jag skulle intervjua Zlatan efter en match hade jag ställt följande fråga: Kan du beskriva matchbilden utifrån ditt perspektiv?

Spelare gillar att analysera. Frågan passar alla och den öppnar för nya frågor och ytterligare analyser. Matchbilden kan i många situationer se annorlunda ut för en spelare på planen än för en expert i studion, en supporter på plats eller framför TV:n. Fångar man perspektivet så lyckas man alltid förmedla det som fotbollsälskare faktiskt vill ha svar på; nämligen vad en spelare tycker.

Mellberg har varit en viktig kugge i den svenska backlinjen under mer eller mindre hela 2000-talet. Han gjorde sin landslagsdebut i februari 2000. Sverige mötte Italien på bortaplan och förlorade med 1-0. Ett resultat som skulle komma att spegla sommarens EM-turnering samma år – en turnering alla blågula gärna glömmer – där Sverige, efter endast två mål, bara fick med sig en enda poäng i gruppspelet.

I sin tidiga landslagskarriär fick Olof spela ytterback. Han blev sedermera befordrad till mittback såväl som lagkapten, delvis på bekostnad av Johan Mjällby, som på den tiden gjorde sina avslutande år för landslaget. Mellberg växte in i rollen som kapten och hade, när han 2003 fick den svenska guldbollen, en given plats i alla svenska fotbollshjärtan. 2006 avgick Mellberg som lagkapten i landslaget. Beslutet var frivilligt och berodde delvis på att han fick barn och ville lätta på ansvaret som vilade på hans axlar. Trots detta har Mellberg fram tills idag varit en av de mest givna till lika framträdande spelarna i landslaget, och han kommer troligtvis fortsätta att vara det fram tills den dagen då han slutar. Han har med sina 112 landskamper näst mest fighter av alla spelare i 2012 års landslagstrupp. Bara Anders Svensson ligger före med sina 126 kamper. Förhoppningsvis samlar blågult sina styrkor och ger Mellberg ett värdigt avslut i sommarens EM. Det är han värd, vikingen från Skagersvik.

Olof Mellberg – tre saker vi minns:

VM 2002 – Mellberg skapade rubriker tillsammans med kollegan Fredrik Ljungberg. På en träning rullade de båda runt i gräset i vad som måste klassas som landslagets roligaste brottningsmatch i modern tid.

2004 – Den avgörande straffmissen när Sverige förlorade kvartsfinalen mot Holland. Mellberg gjorde, förutom straffmissen, en match i yttersta Hysén-klass, men tyvärr är det straffmissen som sänkte Sverige som gemene man minns tydligast.

2010 – Sverige misslyckades att kvalificera sig till VM i Sydafrika. Efter det mediokra kvalet stod det klart att Mellberg med sina tre mål vunnit lagets interna skytteliga. Detta borde ju säga en hel del om Sveriges insatts i kvalet över lag. Eller kanske om Mellbergs målform vid tillfället, eftersom 3 av totalt 7 mål under hans dittills 10 år långa landslagskarriär kom under ett och samma VM-kval.