Lika intetsägande som skolmatsalens brunsås

Tottenham hyllas ofta för den snabba, offensiva fotboll man presterar. Med ett tätt innermittfält, en lång och stark forward samt två duracellkaniner på kanterna är spelidén nästan lika tydlig som Barcelonas. Här ska det gå undan, här ska bollen ut på kanterna. Under hösten bar spelidén frukt och laget var länge till och med en titelaspirant.

En så kallad nyckelspelare höll, och håller, till på högerkanten. Nämligen den lille, men ack så vindsnabbe, Aaron Lennon. Engelsmannen som debuterade i Premier League blott 16 år gammal, som blev sponsrad av Adidas redan två år tidigare och som var med i VM-truppen 2006. Den där stora talangen, det där potentiella underbarnet.

Av vissa hyllas Aaron Lennon som en fullkomligt fenomenal spelare. Han sägs vara ett ständigt hot mot motståndarnas backlinje, en spelare som alltid är giftig för sitt lag.

I mina ögon är han någonting helt annat.

I min värld är Aaron Lennon snarare en väldigt överskattad spelare.

Aaron Lennon kan springa. Och han kan springa väldigt snabbt.

Ungefär där tar det dock stopp. Någonstans där har vi, såvitt jag kan se, avhandlat det som kan beskrivas som styrkor hos Tottenhams yttermittfältare. I mina ögon är Aaron Lennon tyvärr en spelare utan ordentlig spelförståelse, utan glöd och utan det där lilla extra.

Faktum är att han inte är mindre intetsägande än skolmatsalens brunsås.

Postat av